Segrarna – vilka är vi?
Vad är utmärkande för oss som har gått segrande ur den stora striden om värderingar och världsbilder? Vad var det vi kämpade för? Vad står det på våra fanor och hur låter våra högtidstal? Vad säger vi mellan skål och vägg när vi fått lite innanför västen? Vad drömmer vi om i sömnen under mjuka dunbolster? Och vad vill vi nu, när striden är överstånden? Låt oss försöka destillera fram essensen av den nya värdegrund och den förståelse av tillvaron som vi segrare bekänner oss till och nu håller på att sprida till varje avlägsen vrå av planeten.
Individ – inte grupp
Utgångspunkten för detta förhållningssätt till världen menar jag alltså är individen, en självständig och separat människa som utgår från sig själv när hos ska välja hur hon ska agera i livet. Hennes handlande präglas i högre grad av hennes egna ståndpunkter än av hennes koppling till sådant som släkt, grupp, religion, klass, stat, tradition och konvention.
Det innebär inte alls att hon med nödvändighet är en egoist eller en opålitlig svikare. Det innebär bara att hon tenderar att fatta sina beslut utifrån sina egna inre överväganden och intressen, snarare än utifrån en yttre pålagd konvention eller en viss grupptillhörighet. Eller i alla fall att hon har det som ideal.
Just här ligger kanske den centrala skillnaden mellan då och nu. Nutidens människa kan verka lika anpassad som någonsin, men till skillnad från förr socialiseras hon idag in i en kultur som säger att individen bör bestämma själv.
(Olika vänstergrupperingar har traditionellt kämpat för att den förtryckte individens ska frigöra sig från överhetens indoktrinering, och ikoniserat olika fritänkare genom tiderna. Men nu när den fria individen faktiskt står i centrum för vår kultur är det plötsligt ett annat ljud i skällan. Nu rackar stora delar av vänstern ner på den själviska individualismen som man menar att SAF och Timbro pådyvlade oss genom 80-talets ”satsa på dig själv-kampanj”, till komp av discomusik och gymping i tighta, pastellfärgade trikåer.)
Frihet – inte tvång
Så vad vill då denna individ? Jo, primärt vill hon ha frihet. Frihet att göra som hon själv vill. Pappa ska inte bestämma, Mamma ska inte lägga sig i, och Farbror Staten ska överhuvudtaget inte sticka upp sitt fula tryne gällande vad hon ska få göra eller inte: Inte om vilka Tv-kanaler hon ska få titta på, inte om vilka dagar hon ska få köpa alkohol, inte om vem hon ska få gifta sig med, inte om hur onyttig mat hon ska få stoppa i sig. Undantagen är väl ungefär heroin, barnporr och dödshjälp.
Och om Gud vill vara med i matchen så får han väl presentera Tio Guds Förslag, och sen tar vi in andra offerter innan vi sätter oss ner och går igenom beslutsunderlaget.
Åtgärd, metod, resultat
Vad är det då den fria individen ska fatta beslut om? Jo, om lämpliga åtgärder för att åstadkomma det hon vill. Hon vill uppnå något, och för att göra det så behöver hon vidta åtgärder enligt lämplig metod.
Hur ska hon kunna veta vilken som är den bästa metoden då? Jo, hon skaffar sig tillräckligt med information, och utifrån det gör hon rationella överväganden för att uppnå effektivast möjliga resultat…
Segrarnas devis
Om man knyter ihop ovanstående ingredienser till en helhet får man ungefär följande devis:
INDIVIDENS rätt
att utifrån sin egen FRIA VILJA,
välja att ÅTGÄRDA olika problem
med lämplig METOD
utifrån RATIONELLA överväganden
baserade på objektiv INFORMATION
för att uppnå önskat RESULTAT
på EFFEKTIVAST möjliga vis.
Detta är som ett koncentrat av frihetskämparnas segertal. Detta är den kondenserade essensen av vad vi segrare har kämpat för i det värderingskrig som har rasat i västerlandet de senaste århundradena.
(Klipp gärna ut devisen och ha med den i plånboken, om du är rädd för att drabbas av plötslig minnesförlust eller sinnesförvirring och glömma bort den. Det kan ju vara praktiskt att ha fundamentet för hur vi lever våra liv uppskrivet på en kom ihåg-lapp.)
Devisens påverkan
Här närmar vi oss kärnan för den här bokens upptäcktsresa in i vår samtid: Hur påverkas vårt samhälle av dessa värderingar? Hur påverkas individernas inre liv? Och hur påverkas våra relationer till varandra?
Eller annorlunda uttryckt: Vilka mänskliga och samhälleliga frågeställningar och problem går att förstå och hantera med hjälp av den syn på livet och världen som formuleras i devisen. Och vilka aspekter av mänskligt och samhälleligt liv fastnar inte ens på gaffeln?
Demokrati, yttrandefrihet, mångfald
Eftersom devisen ovan kan verka lite väl rättfram, kall och mekanisk är det sällan segrarna viftar med den öppet. När förespråkarna för det frihetliga samhället argumenterar för sina idéer och rättfärdigar sina värderingar, lägger de vanligtvis ut texten på ett mer inlindat och sirligt sätt. Här betonar man vikten av sådant som demokrati, mänskliga rättigheter, egendomsskydd samt behovet av framsteg och utveckling. Man understryker att yttrandefrihet och fria medier är nödvändigt för att skapa mångfald i den offentliga debatten så att väljarna utifrån det ska kunna välja lämpliga företrädare att styra landet så effektivt som möjligt. Och man framhåller att på motsvarande sätt så vet den vuxne individen bäst sina egna behov och ska därför ges största möjliga frihet att själv kunna välja mellan olika producenters erbjudande av varor och tjänster på den öppna marknaden för att därigenom optimera samhällets produktion. ”Ugh! Den fria världen har talat.”
Och jag instämmer – motvilligt – på varje enskild punkt: Rätten att i yttrandefrihetens namn förpesta gator och torg med löpsedlar om såpaskådisars bröstoperationer är att föredra framför censur. Det svenska lagstadgade skyddet av prylsamhället är att föredra framför kommuniststaternas rätt att beslagta enskild egendom. Det anonyma systemet med socialbidrag är att föredra framför bondesamhällets fattighjonsauktioner och sociala kontroll. Valrörelsernas fördummande slagordsdebatter är att föredra framför diktatur eller teknokratiskt expertvälde. Och stormarknadernas utbud av hundratals godissorter och tiotals kattmatssorter är väl bättre än planekonomiska centraliserade beslut om vad vi konsumenter vill ha och behöver antar jag. (Nej vänta lite, det tycker faktiskt inte just jag*. Men det tycker däremot Pelle Svensson och Lisa Olsson på gatan, liksom de flesta av deras kusiner och bryllingar. Och det är de som ska bestämma det, och inte jag. Det är jag jävligt noga på! Och det hoppas jag att du är också…)
(* Jag minns hur oerhört befriande jag tyckte det var att lämna det skrikiga, pråliga, ytliga och bullimiska Västberlin, och komma till det stillsamma, lugna och opolerade Östberlin innan muren föll. Okej det kan väl vara kul med tjugo sorters godis i affärerna, men vi behöver faktiskt inte tvåhundra. Och jag har inga problem med att överlåta beslutet om vilka tjugo till någon annan… Tänka sig, genom att köpa den här boken har ni närt en planekonom vid er barm.)
Russin utan kaka
Som de flesta andra ideologier och samhällssystem verkar den liberala frihetliga individualismen ha sina inneboende avigsidor. Är vi redo att erkänna och stå ut med det? Vad händer när populisterna i indignerade ordalag ondgör sig över det onda, och sedan vill sälja ”russin utan kaka” till oss? Kommer vi lugnt att säga att man får ta det onda med det goda? Eller kommer vi att hävda att det inte finns några problem för att inte ge gammelkommunister, nyreaktionärer och andra motståndare till rationalitet och frihet vatten på sin kvarn?