tankar om allt som inte går ihop i vår tid
Om kampen för frihet och förändringen från ett samhälle baserat på tradition och konvention till ett samhälle baserat på indivdualism och egna val.
Vilka har drivit frihetskampen, vem har vunnit och vad vill segrarna?
”För berättelsen om att helga sin fader och sin moder har besegrats av berättelsen om det livsbejakande ungdomsupproret. Och berättelsen om att arbeta för brödfödan i sitt anletes svett har besegrats av berättelsen om att cruisa nerför Sunset Boulevard i en öppen sportbil.”
Men vi fortsätter bara energiskt att vifta med vårt trollspö med inskriptionen: ”Individens rätt till sitt fria val utifrån hennes egen övertygelse!” Vissa av oss dessutom med det senaste tillägget: ”och utifrån hennes autentiska känsla”.
”Ibland får jag bilden av miljontals svenskar som entusiastiskt deltar i en massiv bilburen manifestation till stöd för individualismen. Men de färdas inte i samlad trupp. Var och en kör runt för sig själv, väl utspridda över hela landet.”
”Eller skräpet på TV? Folk ser väl på sådant som de gillar? Annars kan de ju bara välja någon av alla de andra kanalerna. För vi var väl för människors rätt till sitt eget fria val, var vi inte det?”
Många av de värdeord som segrarna framhåller – yttrandefrihet, mångfald och framsteg låter ju tjusiga. Men vad tycker segrarna egentligen? Hur ser deras personliga övertygelse ut om man skrapar lite på ytan? Vad säger de till exempel mellan skål och vägg? Mellan skål och vägg Jo, mellan skål och vägg säger de lite överslätande att …
”Hur många Bakåtsträvare behövs det för att tända en glödlampa? Två. En som ber om ursäkt för ’ingreppet i naturen’ och en som försöker läsa bruksanvisningen i mörkret…”
”Det är som att populisterna börjat göra anspråk på den underdog-roll som vänstern under hela 1900-talet självklart haft som sin. Idag har vi ett politiskt landskap där alla känner sig förfördelade och förtryckta av etablissemanget, och beskriver sig själva som de modiga motarbetade rebellerna. Vår tids defensiva debattklimat är som en modevisning med bara offerkoftor.”