Är pendeln på väg tillbaka?
Medan jag har arbetat med den här boken har det skett en stor politisk förskjutning i konservativ riktning i världspolitiken. En ny populistisk, och delvis traditionalistisk högervåg, har svept över stora delar av världen. Donald Trump i USA är en tydlig markör, tillsammans med Brexit, Bolsonaro i Brasilien, Erdoğan i Turkiet samt auktoritära regimer i Östeuropa med Victor Orban i spetsen.
Är det här ett tecken på att pendeln är på väg tillbaka, och att segern som jag pratat om inte alls sitter säkert i sadeln? Utan att vara någon expert på konservativ ideologi så tänkte jag ändå försöka titta på den här rörelsen och jämföra med min tes att ”det moderna” har vunnit frihetsstriden på bred front och att det inte finns någon väg tillbaka.
Vad gäller Östeuropa så är det en tydligt traditionsbejakande rörelse som vunnit mark där, och som i princip på alla punkter motsätter sig det moderna. De är inte bara emot flyktingar och skeptiska till globalisering, tendenser som alltid dyker upp i oroliga tider. De är även mot abort, rättigheter för homosexuella, feminism, fri press med mera.
Donald Trump
När det kommer till Donald Trump representerar han en mer sammansatt strömning. Han är en slags självcentrerad twist på den amerikanska drömmen. Han hyllar definitivt individen, framgång och att tro på sig själv. Samtidigt för han ett massivt krig mot kritiskt tänkande, liberala principer och mot de flesta av de progressiva framsteg som vi i folkhemssverige 2.0 identifierar oss med.
Kanske är hans politiska linje mest sprungen ur vad han ogillar, det vill säga politisk korrekthet och allt som hindrar expansivt företagande. På köpet har han fått med sig den kristna högern och alternative right-rörelsen som allierade, men själv har han knappast någon särskilt djup konservativ ideologi. Han är på många sätt en pragmatiker men i det politiska landskap han befinner sig så har polarisering blivit en framkomlig väg för honom att främja sin maktposition.
Alternative right
Alternative right-rörelsen är intressant i det här perspektivet. Till skillnad från Orban och hans likasinnade i Östeuropa vill de inte vrida klockan tillbaka ett samhälle där överheten bestämmer vad som får sändas på tv eller visas på internet. De är i många stycken moderna i sin livsstil och framför sina reaktionära åsikter med moderna metoder och i en modern stil. De känner sig nedtryckta i sin rätt att fritt uttrycka sina åsikter, och de använder med förtjusning humor och satir som tidigare varit klassiska signum för de progressiva rörelserna.
Det är som att populisterna börjat göra anspråk på den underdog-roll som vänstern under hela 1900-talet självklart haft som sin. Idag har vi ett politiskt landskap där alla känner sig förfördelade och förtryckta av etablissemanget, och beskriver sig själva som de modiga motarbetade rebellerna. Vår tids defensiva debattklimat är som en modevisning med bara offerkoftor.
Frysboxen
Vad gäller Östeuropa och även Ryssland så talas det ibland om frysboxeffekten. Under den kommunistiska tiden så var det som att all utveckling var frusen, och att länderna därför är ett antal decennier ”efter” väst i sin utveckling av det moderna till exempel vad gäller HBTQ-tolerans. Historien verkar visa att all form av progressivitet som påtvingas uppifrån eller utifrån bara ger en back-clash. På ett sätt är det begripligt att stora delar av befolkningen i Östeuropa för närvarande prioriterar sin rätt att själva bestämma hur de ska tänka, tycka och känna oavsett vad ”liberalerna” i Bryssel säger.
Aladdin in i flaskan igen
Jag tror dock att även om de nykonservativa krafterna kommer att vara fortsatt starka under överskådlig tid, så har i alla fall en yngre generation redan anammat en modern livsstil. De nya regimerna kanske kan få folket med sig på att stänga gränserna mot invandring, men knappast på att stänga ner Netflix och Facebook. Aladdin har slunkit ut i friheten och kommer nog att vara oerhört svår att få in i flaskan igen. Den enda rörelser som på riktigt försökt att aktiva återskapa ett konventionsbaserat samhälle är Isis, talibanerna och liknande. Men även de är exponerade för moderna impulser som de i längden kommer att ha svårt att skydda sina medeltida samhällsbyggen ifrån.
