”Jag tror. Jag tror på den medvetna människan. Jag tror på förståelse. Jag tror på kritiskt tänkande. Jag tror på längtan. Jag tror på kärlek, separation och terapi. Jag tror på att prata ut om saken. Jag tror på att bearbeta sina känslor. Jag tror på att vara vänner efteråt. Jag tror på individen. Jag tror på frihet.
Jag tror på tusentals fria individer som sitter på kvällen i var sin lägenhet, och har bearbetat sina känslor, och är vänner, och ska släcka sina lampor, och tänka medvetna och kritiska tankar tills de somnar, för att nästa morgon vakna i var sin lägenhet, laga var sin frukost och sedan, stående vid diskbänken med blicken flackande över den identiska fasaden mittemot, längta efter samma saker, allihopa, var för sig.”
Livsanvisningar
Till varje tidsepok hör en medföljande uppsättning livsanvisningar, det vill säga tankar och idéer om vad som är eftersträvansvärt i livet och hur man bör göra för att uppnå det. I vår tid kretsar de här anvisningarna mycket kring individen och hennes unika möjligheter. Det som omger den enskilda individen – familjen, gruppen, samhället och tidsandan – reduceras samtidigt till en slags fast rekvisita. Det blir mest till något som den enskilde individen kan använda sig av, eller frigöra sig ifrån, utifrån just hennes behov och önskningar.
Den välmotiverade individens dådkraft
Jag vill i den här boken problematisera de föreställningar om frihet, vilja och val som omger oss i den moderna kulturen, och hur användbara de föreställningarna är för oss och för vår tid. Skrapar man lite under ytan på samtidens hyllande av den välmotiverade individens dådkraft, dyker snart allsköns existentiella motstridigheter upp och krånglar till det hela.
Individens ihärdiga ansträngningar i all ära, men de lär inte räcka särskilt långt i vår strävan att få ihop våra liv. Inte för att det gemensamma skulle vara finare eller viktigare än det individuella, utan helt enkelt för att vi människor är sociala varelser som hör ihop med varandra och är beroende av vår omgivning.
Även eremiten som helt drar sig undan andra människor, gör fortfarande det i relation till sin omgivning och sin kultur. Utan samhälle, ingen eremit! Det intressanta med den frihet som det moderna samhället erbjuder – och påkallar – är snarare möjligheten att vara tillsammans med andra mer som oss själva.
Ingen annans fel
Även om jag till vissa delar är kritisk och ifrågasättande i mitt tilltal i boken vill jag poängtera att jag inte för ett ögonblick tror att det finns någon annan att ställa till svars. Inte något samhälle, inte något etablissemang, inte några ”för situationen ansvariga” som borde förändra sitt handlande och korrigera sina felaktiga åsikter. Vi är alla med och formar våra gemensamma bilder och berättelser av vad det innebär att vara människa och att leva i ett samhälle.
Vad jag vill erbjuda är snarare en tillspetsad navigeringshjälp där jag problematiserar den samtid och kultur som omger oss, när vi som fria individer efter förmåga försöker få till vår tillvaro och få ihop våra liv.
Subjektiv gestaltning
Jag är väl medveten om att det finns en omfattande och kvalificerad akademisk litteratur om de förändringar av samhälle och kultur som har lett fram till det moderna samhället, och om dess konsekvenser för den västerländska människan i vår så kallade postmoderna eller senmoderna tid.
Lite med flit har jag valt att hålla mig borta ifrån det akademiska medan jag har arbetat med boken. Ibland kan det vara nyttigt att utforska något på egen hand utan att ha med sig för mycket av andras förståelser i bagaget. Speciellt eftersom jag har varit ute efter en personlig och subjektiv gestaltning snarare än efter en abstrakt akademisk analys.
