Du vaknar en morgon
Det finns ett trick som kallas ”du vaknar en morgon”. Ett trick som används ibland inom terapi och coaching. Klienten har efter förmåga beskrivit sitt problem och hur det påverkar henne, men kommer sedan inte riktigt vidare. Det finns ingen tydlig målbild för hur hon önskar att det skulle vara, och utan målbild är det svårt att finna en möjlig väg för att ta sig fram till målet i fråga.
Terapeuten frågar då klienten: ”Antag att du vaknar en morgon och att problemet du har plötsligt är löst, strunt samma på vilket sätt. Hur märker du att detta har hänt? Vad är annorlunda inom dig och kring dig nu när problemet har försvunnit? Hur märks den förändringen i din vanliga vardag?”
Vilsenheten försvunnen
Så jag tänkte helt enkelt prova det tricket på mig själv, här och nu. Antag att jag skulle vakna en morgon och att det jag kallar ”den moderna vilsenheten” hade gått över. Den var bara borta, förvunnen. Hur skulle jag i så fall märka det?
Normalt blir klienten först helt perplex av frågan och kommer inte på några svar alls. Situationen är ju som den är. Hur skulle den kunna vara annorlunda?
Även jag hade till en början svårt att föreställa mig något annat än den befintliga situationen. Men med hjälp av lite vild fantasi lyckades jag såsmåningom skapa några bilder av hur en dag skulle kunna te sig om vilsenheten hade upphört och livsanvisningarna i min omvärld plötsligt stämde överens med verkligheten, och dess olika problem och möjligheter.
En helt vanlig dag
Jag går ner till kiosken och Expressens löpsedel lyder. ”Sju utmaningar i din kärleksrelation som du inte kommer att kunna göra någonting åt”. I sportaffären bredvid gör de reklam för säsongens sportskor under devisen: “Just try it! – and see if you like or not…”
Inne på Arbetsförmedlingen noterar jag att Platsjournalen har en ny kategori i sin kategorilista över yrken och arbeten: Brödjobb – för dig som bara vill jobba ihop lite pengar till något annat.
Medan jag väntar på att träffa min handläggare bläddrar jag förstrött i en dagstidning. Ledarsidan har rubriken: ”Samhällsfrågor som vi inte har en aning vad vi ska göra åt.” Huvudnyheten för dagen är Riksrevisionen gått ut med en rekommendation till Sveriges kommuner att stoppa all nybyggnation av enrumslägenheter. ”Visserligen är de populära och eftersökta på kort sikt, men det är socialtjänsten och sjukvården som får ta kostnaderna sedan när folk blir sjuka, deprimerade och alkoholiserade på grund av ensamhet.” Kollektivhusminister Sam Bolund stödjer rekommendationen.
Tidningen rapporterar även att Socialstyrelsen har beslutat om ett gränsvärde för antalet valsituationer per person och år. Såväl pensionsmyndigheten, som el- och telebolag med flera hotas nu med vite om de utsätter medborgare för fler än tre krävande valsituationer per kvartal. Jag kollar kvällens Tv-tablå och noterar att SVT:s Agenda bjudit in ett antal tveksamma och kluvna opinionsbildare för en debatt inför den kommande folkomröstningen.
På kvällen ska jag precis logga jag in på Facebook för att bjuda några utvalda vänner till en gemenskapsbyggarkväll nästa månad när min granne knackar på och säger åt mig att inte sitta där och glo på en skärm utan komma över och äta spontan tisdagslyxmiddag med alla andra i hyreshuset.
Innan jag lägger mig slår jag på radion för kvällsnyheterna. ”Den stora skrällen i valet är att det nystartade Tröghetspartiet kommit i riksdagen. Partiet startades av ett antal 60+ kvinnor i Norrlands inland och kom in på parollen: Visst, vi gillar förändring – men int’ behöver den gå så fort! På partiprogrammet finns bland annat införande av tröghetsskatt på såväl aktieaffärer och valutatransaktioner som på byte av bostad, jobb och partner.
Vad är det första ni ska inrikta er på nu efter den här otroliga valframgången, frågar radioreportern. Tjaaa, först och främst ska vi väl göra och hemmastadda här på riksdagen, hänga upp bonader, skaffa pelargonier och så. Sen får vi väl sätta oss och dricka kaffe och prata om saken, jag och tanterna.”
En stark upplevelse för mig av att “allt” har löst sig, dvs att JAG har blivit total vän med MIG SJÄLV, har varit att jag istället ser kulisser och skådespel där jag tidigare såg oro och konflikt. När jag kommer i balans och elden brinner, inte för fort, och inte för långsamt, ser jag med en sorgkärlek på världen runt mig, och bakåt på de tidigare roller jag bidragit med. Drama intresserar mig inte längre, det som istället blir min drivkraft är att bidra till utvecklingen på de sätt som jag vill, kan och som är bra för mig och andra. Då är det dags att börja skapa och bygga, medvetet.